Jag orkar inget, nästan.
När man inte kan andas så bra så pyser verkligen luften ur en. Jag kan knappt komma på vad jag ska skriva.

Men jag tänkte berätta om Eiras inskolning.

Måndag, dag 1: Vi var där i 1 timma, Eira lekte och åt lite äpple. Ville knappt gå hem :)

Tisdag, dag 2: Idag alltså. Vi kom dit vid 9, sångstund och sen lite lek med lera. Då ville Eira gå ut och jag satt kvar inne. "Fröken" hade sagt att jag skulle gå in i deras fikarum imorgon och se hur Eira skulle ta det som, men fick göra det redan idag :)

Imorgon ska jag få lämna henne och sen gå hem. Det känns jättebra, super personal och söta små ungar. Eira verkar trivas hur bra som helst, fast hon har ju aldrig haft svårt med "avsked". Hon ger en kram, vinkar och säger "hejdå, kirsi dig (älskar dig), gos sov (god natt)" och sen är allt bra :)