Ja, här var det livat!
Inte i bloggen alltså, utan hemma hos mig.

Anton, min lillebror på 2 år, springer fram och tillbaka och låter lite knasigt.
Eira sitter i sin babysitter och låter lika mycket som Anton, och lika knasigt.

Jag kan inte ens tänka känner jag. Därför blir det nog inge mer bloggande för min del.

Fast dom är så söta! :)
Eira har rätt så svårt för skratt. Man måste typ skrämma henne och vråla för att få henne att skratta.
Men Anton behöver bara titta på henne ikväll så skrattar hon. Det är så underbart att se, och höra!

Men när dom bara vrålar så får man ju lätt skavsår i öronen ;)

Godnatt!